Motion och fritid

Kom till skott och cyklade Botniacyklingen. Missade bron i Skatila och kom mig på fel sida om älven. Det hade varit vackrare att cykla på andra sidan för där är vägen närmare älven. Den sträckan jag mest hade sett fram emot den vackrast, den missade jag. Ville inte svänga om för då jag upptäckte det hade jag redan cyklat några km på fel sida.

Nöjd var jag när jag kom hem, vädret var fint och solen sken. Det kunde ha gått fortare i nedförsbackarna, men vinden var inte på min sida hela tiden , utan ibland emot.

Några år sedan sist, så jag hade lite svårt att orientera mig på flera ställen. Jag njöt och det var roligt att jag äntligen tog mig tid att cykla det som jag menat göra hela sommarn. Hade jag farit när det varit varmare kunde det ha blivit svettigt värre.

Att jag hade klätt mig rätt för vädret överraskade jag mig själv. Jag var förberedd att ta av något plagg, men det hade jag inget behov av. Inte för varmt, inte för kallt, endast lagom.

Alltså 29 km hem då.

Etapp på 109,5 km.

Rose

10 augusti deltog jag i Tour de Hankmo loppet. Det var tredje året i rad som det ordnades, första gången för mig. I brist på annat cykellopp som jag hade väntat på, anmälde jag mig till detta i stället. Botniacyklingen hade jag menat cykla, det blev inte av i sommar av brist på deltagare.

Det har jag deltagit några gånger förut, både i 67 km och 106 km.s sträckan. I stället blev det Hankmo loppet. Det är 4 varv runt, summa summarum dryga 44 km. Tror det hade varit lättare att cykla Botniacyklingen för min del. Allt var okänt och vinden blåste ganska hårt emot. Jag var tom i magen efter all väntan och till på köpet missat att det inte fanns någon saftstation efter sträckan, som jag var van vid. Jag fick hålla mig till vatten. Saknade sportdryck som hade givit mig mera kraft i uppförsbackarna och motvinden.

Det fanns motionsklass och tävlingsklass, i tävlingsklassen anmälde jag mig. Var ensam i min årsgrupp för damer. Med facit i hand kände jag mig ringrostig och hade tränat för lite för att delta i tävlingsklass, men jag hankade mig fram och kom i mål.

Överraskning väntade och jag hamnade överst på prispallen. Fick en så fin pokal. Den var jag värd och jag var riktigt nöjd och stolt över mig själv.

Alldeles ovetande vad jag hade framför mig, bytte jag om till cykelskor.

Hankmo slätten.

Nära målet.

Högst uppe på prispallen. Fint att få pokal.

Glad blev jag.

Min fina pokal.

Heja heja mej!

Nästa år är jag mera förberedd!

Rose

Undrar om jag skall skriva eller låta bli. Kanske – kanske inte, i morgon är en annan dag. Det händer mycket och tiden bara rusar iväg, jag får inget sammanhang och finner ingenting att skriva om. Nu har jag åtminstone sagt detta och det är inte så värst mycket att läsa.

Borde kanske helt och hållet låta bli och sluta skriva här, men kan inte riktigt släppa taget om mina små minnen. Det går upp och ner, hoppas jag som med allt annat.

Så här vackert är det på villan varje kväll när solen går ner. Det är vacker där hemma också men där är trädtopparna lite i vägen för solen.

Vackert och rofyllt så det duger.

Om mornarna är det för det mesta lugnt på skön, simmar både längre och kortare stunder. För det mesta har det blivit längre, vattnet har och är fortfarande varmt, 20 grader.

Blir alltid glad efter morgondoppet.

Rose

Skönt att det har regnat i natt. Blåser friska vindar, det var så härligt att vandra. Inga insekter, de har blåst bort för länge sedan. Nog för att värmen också var bra, men det blev väl länge och dessutom utan regn. Nu har det kommit några skurar och friskat upp världen.

Så här ser gamla rikxvägen ut. Här är det inte mycket trafik och här njuter jag av tystnaden, luften var ren, frisk och fuktig i morse.

Ån ut till Hällnäs – till havs, tyst och stilla. Inte en fågel, alla tycks ha semester, någon fisk som lekte syntes det.

Ån till andra sidan, centrumhållet. Åbron är under grundreparation, där finns trafikljus och trafikstockningar då specialtransporter skall fram. Första gången jag skulle ställa mig i kö där, då jag hade cykel var jag lite bekymrad, hur det skulle gå. Det kunde jag snabbt glömma , medtrafikanterna har visat stor respekt och accepterar en cyklist i kön.

I dag blir det pizza till lunch.

Rose

Sitter här allena och njuter för mig själv, vid villan. Har bastat, simmat och bara njutit.

Vattnet är 17 grader, det har varit varmare. Jag simmade mycket och det bet lite i skinnet men ack så jag njöt.

Börjar känna att det är läggdags, ögonen är halvöppna. Ska bara vänta på solnedgången, sen sova. Så skönt.

Rose

Nu har jag dokumenterat tv inspelningen här på bloggen.

Vi har fått många fina feedback och det är roligt. Tror att de som sett programmet ser på det med andra ögon än vad vi själva gör, för oss är det bara vanlig vardag. Man blir hemmablind.

Vi pratar dialekt som kanske kan vara svårt att förstå för en del. Vi hade fritt upp att välja och det var bekvämt och bra att prata sitt eget språk, fast vi kan prata finlandssvenska när så behövs.

Artikeln är skrivskyddad så i slutet på sidan finns det med sådant som jag egentligen inte ville ha med här.

– Jo, den längre sträckan har jag cyklat en gång. 106 kilometer, berättar Ingvar Helsing stolt. (Till och med hit.)

Klicka på länken nedan.

Rose

https://svenska.yle.fi/artikel/2021/05/09/efter-olyckan-satte-sig-ingvar-i-cykelsadeln-igen-nu-cyklar-han-hundratals

Redan första maj. Vart tog april vägen, det är en bra månad, så därför har den bara försvunnit.

Tycker jag har så mycket annat för mig så att sitta och skriva här nu, känns nästan lite obekvämt, vet inte vad jag skall skriva om. Vi har haft en hel del som hänt.

En tv inspelning har vi haft här hemma hos oss. Det handlade om fritiden, cykling mm. så därför frågade de om vi ställer upp. För två veckor sedan var tv här, filmade och intervjuade. Tre timmar räckte det. Vi är ju inga vana filmstjärnor så det var spännande, kanske mest för att inte veta på förhand hur och vad de skulle fråga.

Roligt hade vi, både reportern och filmaren var glada personer, så vi hade en trivsam förmiddag tillsammans med dem. Snart kommer sändningen i tv så det blir spännande att se och höra sig själv.

Det hör inte till vanligheten att vara med i tv precis. För x antal år sedan var jag och dottern Malin med i tv också. Hon hade vunnit ett pris så vi skulle vara med i Österbottninska bingolotto. Minns att det var både roligt och spännande och fina priser vann hon också.

Nu var det dags igen för tv inspelning, men med annat tema. Roligt var det att de frågade oss.

Kanske jag visar filmen här på bloggen senare.

Isen hade försvunnit på Hömossavägen så i dag har jag cyklat där för första gången i vår, så härligt det var. Vackert men lite kallt är det, känns som det är snö i luften.

Första covid sprutan fick vi i går och det gick bra. Så vi kör på.

Glad första maj!

Rose