Min arm blir bättre för var dag som går och det är jag så glad för. Tur att jag inte visste att det var så lång och utdragen läkning.
Det var nog för att jag bara var så inne i träningen och det fanns helt enkelt inte tid med något så långt av brott.
Nu vet jag mera och det har bara varit nödvändigt med en paus och jag kommer att vara ännu mera försiktig med mitt cyklande hädanefter.
Visst cyklade jag också försiktig innan olyckan. Men att cykla i små diken och hårda kanter på by vägen kan bara leda till det som hände.
Jag har inte orkat med denna eländigt sjuka arm, ändå har jag orkat, har inte haft något annat väl. Ända ner i handen har det värkt.
Mina nära och kära har tröstat och stöttar mig. Mannen har också varit till stor hjälp. Han kan och är duktig på det mesta och tröstat och hjälpt mig i allt elände
Bamse iakttar, för 10 år sedan
Här var vi på picknick uppe på berget, han iakttar här också, det som hundar gör hela tiden också 10 år sedan.
Rose
Motion och fritid 