Minnen från Vätternrundan

Vi blev fotade många gånger efter hela sträckan och så roliga minnen lever kvar.

Minns inte precis varifrån det här fotot är taget, en stor del av vägen fanns det ledstänger och långa höga nedförsbackar.

Ett vackert minne när solen steg upp runt fem tiden på morgonen. Solen var alldeles röd, dimman lade dig som ett moln från sjön mot vägen, så otroligt vackert det var. Solen blände så jag fick stanna och ta på mig solglasögonen igen.

Så kallt det blev precis då, 4 grader sades det vara. Men det verkade kallare. Alldeles rimfrostigt på marken. Min räddning var att jag varit noga med planeringen, kollade vädret 100 gånger dagen innan och fått goda råd av någon som cyklat förut. Så jag var utrustad in i minsta detalj.

Jag fick nog klappa mig själv på axeln för att jag fick cykla och njuta av vädret. Det hade inte fungerat om jag inte varit så bra utrustad.

Och den fina utsikten, vackra blommor, stämning med musik, facklor och uppmuntrande hejjarop längs vägen.

Alla depåer var välkomnande, favorit i matväg för mig var såklart blåbärssoppan, den var så god, det blev många koppar av den också bra för magen.

Där vimlade det av glada, vänliga, hjälosamma människor, alla med samma mål. Många cyklar som var parkerade, så det gällde att minnas var jag lade min. Någon som kastade sig för att vila, så det var att se efter var och hur jag steg.

Många goda minnen som jag spinner på ännu efter den spännande juni resan.

Rose